Ett ord, många former: en läsare som minns

Du känner igen ordet. Känner du igen den här formen?

Du känner igen det tyska verbet gehen – ”att gå”. Sedan möter du geht, eller det mindre bekanta ging. De hör till samma ord, men att känna igen en form betyder inte att de andra kommer lika lätt.

Det är en naturlig del av att lära sig ett språk. En bra läskompis bör komma ihåg sambandet utan att anta att du redan behärskar varje form.

Satzlang håller reda på båda: det bakomliggande ordet och de enskilda former du har läst. Markeringarna gör den läshistoriken synlig, så att du kan lägga mindre tid på att administrera ordförrådet och mer på att förstå meningar.

Ordet bakom stavningen

En ordbok samlar vanligtvis ett ords former under en grundform, som också kallas lemma. De tyska formerna gehe, geht och ging går alla tillbaka på gehen. På samma sätt är Buch och Bücher former av samma substantiv: ”bok” och ”böcker”.

Satzlang gör också de kopplingarna. Din erfarenhet av en form blir en användbar ledtråd när en annan dyker upp. En förändring i tempus, numerus eller kasus gör inte automatiskt ett bekant ord till ett helt nytt ord att lära sig.

Även ordklassen spelar roll. Ett substantiv och ett verb hålls isär även om de råkar stavas likadant. Målet är att koppla ihop olika former av samma ord – inte att klumpa ihop ord som inte hör ihop.

Färgen är en ledtråd, inte ett omdöme

Se markeringen som Satzlangs aktuella uppskattning av hur väl du känner igen ett ord och den form du har framför dig. Den är en vägledning utifrån din läsning, inte ett provresultat eller en uppmätt sannolikhet.

Om du tidigare har läst just den formen utan hjälp kan den visas utan markering. Om du behövde slå upp den får den en tydligare markering. När du bara har mött en annan form av ordet speglar färgstyrkan att ordet är delvis bekant: det är inte helt nytt, men den här varianten kan fortfarande behöva uppmärksamhet.

Om du till exempel läser geht utan problem ger det Satzlang skäl att koppla ging till något bekant. Det säger inte till läsaren att du redan känner igen ging. Om du slår upp formen kommer appen ihåg att du behövde hjälp med just den, även om du senare läser en annan form utan svårigheter.

Skillnaden är enkel: ”Jag har mött det här ordet” är inte samma sak som ”Jag känner igen den här formen”.

Din läsning håller bilden aktuell

Du behöver inte hålla någon separat ordlista uppdaterad. Läs för att förstå innebörden, be om hjälp när du behöver det och avsluta meningen med din återkoppling om svårighetsgraden.

För att hålla reda på ordförrådet är det det senaste avslutade lästillfället för ett ord som räknas. Att läsa det utan att slå upp det och utan att lämna det markerat som obekant ses som ett tecken på att det är bekant. Att slå upp det – eller lämna det markerat som obekant – registreras som att det fortfarande behöver uppmärksamhet. Meningar som du hoppar över för att de är för svåra påverkar inte den bilden av ordförrådet.

Det här är medvetet en uppskattning. Du kanske förstår ett ord utifrån sammanhanget, glömmer det senare eller har svårt med en ny form. Läsaren kan uppdatera bilden när du möter ordet igen; ”känt” är inget bestående bevis på att du behärskar det.

Din statistiksida följer samma princip. Olika former samlas under ett uppslagsord, med separata poster för olika ordklasser. Du kan se ditt ordförråd växa utan att räkna varje böjning som ett helt nytt ord. Läsaren kommer ändå ihåg vilka enskilda former som gick lätt att läsa och vilka du behövde hjälp med.

En läskompis som minns sambandet

Ord ändrar form. Din läshistorik ska inte tappa sambandet när de gör det.

Genom att komma ihåg både grundordet och dess enskilda former ger Satzlang dig en mer användbar bild av vad som är bekant, vad som är nytt och vad som förtjänar en titt till. Du fortsätter läsa; bilden utvecklas med dig.